Hjärtslag!
Igår kväll fick jag dessutom en liten blödning och blev jätterädd och orolig.
Vi fick en tid på kvinnokliniken idag och fick göra nytt VUL. Och vet ni vad? Vi fick se ett litet hjärta som slog! :D
Bebisen är precis så stor som den bör vara (vecka 8+0 idag) och allting såg normalt ut enligt läkaren. Små blödningar i vecka 8 är tydligen också väldigt vanligt.
Just nu känner vi oss så lättade och glada att vi tjatade till oss en läkartid. Nu kan vi gå in i vecka 9 med lite mer lugn och tillförsikt.
Nu ska jag gå ut i solen och träffa kompisar. Har suttit instängd i lägenheten i en vecka och håller på att bli tokig.
J har varit så fantastisk som tagit hand om mig, tvingat i mig mat, tröstat mig och peppat.
Jag älskar henne över allting annat.
/ S
Kyss mig
Enjoy!
Vecka 8
Vi hade iaf planerat att inte berätta för någon tills det hade gått 12 veckor. Lättare sagt än gjort vill jag lova. S syster bor hos oss för tillfället så det var svårt att prata om saker och ting och tillslut fick vi lov att berätta för henne varför S mår illa så ofta och så. Hon blev så glad att hon började gråta att hon äntligen ska få bli moster. Dagen efter så hade hon köpt baby-kläder till oss.
Vi har även nu berättat för S mamma och andra syster också för att vara rättvisa. Dom blev också förståss helt överlyckliga. Jag väntar lite till med min familj eftersom det inte är lika spännande för dom att få ett barnbarn och syskonbarn eftersom detta blir det 8e i familjen medans detta blir S familjs första. Jag ska berätta för mina systrar till helgen. Min ena syster ska ha barn nu i september.
Jag vet att mina systrar kommer att bli glada, vet inte riktigt hur min mamma kommer att reagera eller känna eftersom det inte blir hennes biologiskt "riktiga" barnbarn. Hon tycker till och med att det räcker med mina systrars barn och att dom inte heller borde skaffa fler. Min mamma är lite konstig då det kommer till detta. Ist för att tycka det är roligt så ser hon bara problem, att det blir så dyrt att ha för många barnbarn osv. Suck... Vet inte heller vad hon tycker om tillvägagångsättet. Hon förstår som inte detta med två tjejer. "Det finns ju så många fina karlar" öhh!
tack gode gud för S familj som jag tror skulle vilja ha 100 barnbarn och syskonbarn!
I helgen så fick en nära vän till oss sitt första barn och i veckan ska vi dit och kolla och gosa med den lilla pojken. Längtar!
Vi håller tummarna för er andra där ute! Hur går det för er?
// J
Lugn i stormen
Det är ju bara att titta på alla historier som finns på de här bloggarna, många fantastiska tjejer som kämpar i motgång efter motgång. Jag antar att jag inte riktigt vågar tro på att detta skall gå vägen.
Vi har i alla fall fått en tid för inskrivning den 15/6. Det är samma dag som jag går in i vecka 10. Det känns spännande men fortfarande helt overkligt.
Jag mår annars ganska bra. Illamåendet lyser just nu med sin frånvaro, det är bara brösten som fortfarande påminner mig om att det är något som händer i kroppen. Och några enstaka "hugg" i magen ibland. Imorgon går jag in i vecka 7. Det går framåt, även om det känns långsamt.
Idag har vi tagit en promenad och försökt känna lugnet och glädjen. Jag tror att det fungerade, just nu känner jag mig ganska glad och pirrig. J är en fantastiskt flickvän som tröstar och klappar på mig och är som en klippa i stormen. Jag ska försöka låta hennes lugn smitta av sig på mig.
Kram på er
/ S
Turbulent vecka
Jisses vilken vecka vi har haft..!
Det började i fredags natt när jag (S) fick jätteont i magen. Tidigt på lördag morgon åkte vi in till akuten, bara för att utesluta att något var galet. Vi blev inlagda och fick stanna ända till söndag kväll. Helgen var oerhört jobbig. De tog en massa prover och gjorde ultraljud. Eftersom det senare inte visade någonting mer än en tjock slemhinna så var vi inställda på det värsta.
Smärtan gick dock över och jag fick aldrig någon blödning. På söndag eftermiddagen konstaterade läkarna att hcg-nivån hade stigit i normal takt, vilket var en lättnad. Med det försiktigt positiva beskedet fick vi till slut åka hem. Jag var och lämnade blodprov i måndags morse samt idag. Läkaren ringde för en stund sedan och meddelade att allting såg normalt ut och att hcg-nivån stigit som den skall. Han tyckte att allt verkade hur bra som helst och att jag inte behöver komma in för fler prover.
Jag har verkligen varit jätteorolig hela veckan. J har, som vanligt, varit mera lugn. Hon har dessutom drömt flera nätter i rad att läkarna sagt att allt är bra så hon har haft en bra känsla i magen. Och nu kan vi alltså andas ut på riktigt.
På måndag ska jag ringa vårdcentralen och boka tid för inskrivning. :-)
I övrigt mår jag ganska bra. Har mått lite illa på kvällarna när jag börjar bli trött och ibland hugger det och sliter i nedre delen av magen. Brösten har också förändrats och känns ömma. Dock ingenting som inte går att leva med, än så länge. :-P
Hoppas ni andra har det bra och vi håller alla våra tummar för Kvarkensmammor som inseminerat idag! :-)
/ S & J
God afton
Bim +1 idag och jag känner av lite mensvärksliknande smärta samt kollosalt ömma bröst. Har dessutom dragit på mig en rejäl förkylning. I övrigt känns allt väldigt bra. Imorgon blev jag överraskande nog ledig från jobbet så jag har precis påbörjat min helg. :-)
Idag var vi på apoteket för att köpa Folsyra (vilket jag inte kommit på att börja äta förrän nu). Apotekaren som hjälpte oss frågade mig om jag var gravid och jag fick svara "ja". Det kändes väldigt ovant och märkligt. Fast bra, förståss!
I helgen har vi bjudit in folk på Schlagerfinalskalas så medan J plockade ihop ett gäng starköl stod jag idag och valde bland de alkoholfria vinerna på systemet. Det är lite spännande att vi inte har berättat för folk ännu, trots att vi bara vill att veckorna ska gå fort tills det känns som att vi vågar avslöja det. Det är ju faktiskt en väldigt fin hemlighet att bära på!
Vi har förresten berättat för en person, en av mina bästa vänner som ska ha sitt första barn om en månad. Hon ringde mig samma dag som hon plussade så jag ville berätta för henne först av alla också. Hon blev såklart jätteglad för vår skull. Åh vad jag längtar efter att se minerna på alla våra nära och kära när de får veta! Jag tror inte att det är många som har misstänkt något nämligen.
Nä nu ska jag ta med mig min stora kopp kaffe (har längtat efter kaffe i flera dagar och äntligen har vi inhandlat den koffeinfria sorten) och krypa ihop intill min fästmö i soffan.
Kram på er!
/ S
Dancing!
Laddar upp en bild som ni också kan få kika!
Känns helt fantastiskt! Nu vill vi att det kommer fler regnbågsbarn 2012!
Vi håller tummarna för er andra!!
/ S & J
Imorgon..
Imorgon så ska vi testa med ett CB gravtest för att verkligen vara säker på att det växer ett litet knyte där inne :)
Vi ska göra så att S ska testa sig men får inte titta på testet utan det bli min uppgift att berätta vad det visar. Bara för jag vill känna mig mer delaktig. Har även lovat S att jag ska dansa samma dans som Ellen Degeneres gör i filmen "If these walls could talk 2" om testet visar positivt.
Igår så mådde S inge vidare. Illamående som kommer och går hela tiden. Även idag så har hon mått illa. Försöker att peppa henne med att säga att det är ett bra tecken att vara illamående, även om det är jobbigt. S känner också av mensmärtor. Något som hon är orolig över men som jag tror är precis som det ska vara.
Håll nu alla tummar för oss imorgon att jag får fira med en liten dans!
/ J
Kolla in dansen från filmen. Spola fram 7min. http://www.youtube.com/watch?v=5zglPsnXmG4
Mera plussande
Vi testade igen imorse och nu var plusset betydligt starkare än igår. Känns HELT FANTASTISKT!
Fortfarande är det dock ganska overkligt och vi vågar knappt tro att det är sant. Ännu är vi ju bara på BIM -2.
Men om allt går vägen så verkar som att vi ska bli mammor i januari. :D
Tack för era lyckönskningar. :)
kram på er!
/ S & J
Vet ni vad?
Imorse vaknade jag väldigt tidigt och kände att något liksom var annorlunda i kroppen. Jag kan inte riktigt beskriva det, bara en känsla som kom över mig.
Jag gjorde först ett äl-test och när det gav fullt utslag så testade jag med ett gravtest också. Och det dök upp en svag men ändå fullt synlig testlinje!
Vi har varit försiktigt glada hela dagen. Tror inte vi vågar tro på det riktigt ännu.
Vi ska köpa CB och testa igen på onsdag som är BIM.
Men det känns onekligen lovande just nu. :)
Håll alla tummar åt oss!
/ S & J
Bim -4
J har kommit hem och BIM börjar närma sig.
Vi har inte testat ännu, tänkte försöka hålla oss till BIM den här gången. Tidigare i veckan kände jag mig mer optimistisk men nu är jag inställd på att mensen ska komma. Jag har fått ont i hela brösten nu och ikväll känner jag av mer mensvärksliknande värk. Jag vill så gärna att det ska betyda att det finns något där inne men förmodligen gör det inte det.
Hoppet är dock inte helt ute så håll gärna tummarna åt oss!
Om det inte går vägen den här gången så ska vi testa att inseminera J nästa gång. Det blir en omställning för oss men det enda som egentligen betyder något är ju att vi får en liten bebis!
Hoppas ni har en skön helg där ute i landet!
/ S
Halvtid
Jag försöker att tänka positivt men inte hoppas för mycket. Det är inte särskilt lätt. Ena sekunden tror jag att det nog har gått vägen den här gången och nästa tänker jag att det kommer bli J som får bära alla våra barn.
Tur att hon kommer hem om några dagar så att jag inte behöver vara ensam med det här längre.
Jag känner att det drar och gör lite ont i området kring livmodern men det kan ju lika gärna vara för att mensen ska komma om en vecka. Så har jag dessutom haft flera gånger förut utan att det lett till något plus. Det enda som känns annorlunda är att jag har ont i bröstvårtorna. Jag känner ingenting alls i resten av brösten, bara just bröstvårtorna, och så brukar jag inte ha innan mens. Det behöver i och för sig ändå inte betyda något.
Blir galen på denna eviga väntan och på allt symtomletande!
Hoppas det går bra för er andra!
/ S
Uppdatering
Det har varit tyst här ett tag. J har varit (och är fortfarande) bortrest och jag har försökt tänka på annat än bebisar och ägglossningstester. Det har väl gått sådär, kan man säga.
Jag har dock troget följt era bloggar och håller massor av tummar åt Kvarkensmammor som väntar på plus!
Jag var också hos en gynekolog på hälsocentralen för ett tag sedan, för att kolla upp varför min menstruation har blivit så oregelbunden. Hon kunde inte se något som var fel men gav mig en remiss till kvinnokliniken. Får se när jag får en tid där.
Jag fick i alla fall positivt utslag på äl-testerna i veckan så jag gjorde vårt femte inseminationsförsök i tisdags och i onsdags. Kändes lite konstigt att J inte var med men vi tyckte att det var onödigt att missa en chans. Vår "vanlige" donator är nu tillbaka i stan och det kändes bra att bara kunna höra av sig till honom istället för att kolla flygresor och försöka tima in det med den nya donatorn.
Så just nu väntar jag otåligt på att J ska komma hem och på att de här två veckorna fram till BIM ska gå fort fort fort!
Kram på er alla fina blogg-tjejer!
/ S
Paus
Igår eftermiddag fick jag ett ganska starkt utslag på testet, dock inte så att strecken var exakt lika. "Vad bra" tänkte jag och antog att jag skulle få fullt utslag idag och kanske få till en insemination imorgon. Men tji fick jag för imorse var testet helt blankt. Det har det aldrig varit när jag använt äl-test. Brukar alltid få åtminstone en väldigt svag linje. Suck och åter suck.
Nu tar jag en paus och inväntar mensen. Jag är så trött på de där jäkla rosa testerna nu och så är ju J bortrest också. Jag har en tid hos gynekologen den 12/4 och sedan en läkartid på kvinnomottagningen den 11/5.
Så tills dess tar jag en andningsbreak.
Håller självklart tummarna för er andra som väntar på plus nu!
/ S
Tuffa tider
Sabla ägglossning som aldrig vill komma. Imorgon åker J bort så vi hann alltså inte med någon imsemination innan hennes avresa. Det känns trist.
Nu har vi i alla fall bestämt oss för att återanmäla oss för utredning på landstinget. Jag väntar på att höra ifrån en överläkare där som ska svara på frågan varför inte lesbiska kvinnor får gratis hjälp med utredning om man försökt få barn via heminsemination utan att lyckas. Ska bli spännande att höra hans motivation till detta.
Jag har också bokat tid hos en gynekolog som ska kolla upp varför min cykel har blivit så oregelbunden.
Dyker min äl upp medan J är borta så får jag inseminera själv. Det känns inte optimalt men vi vill inte gå miste om någon chans.
När hon sedan är tillbaka så börjar vi inseminera oss båda.
Vi tänker inte ge upp. Snart MÅSTE det gå vägen!
Hoppas det går bra för er andra.
/ S
