Symtomfritt
Jag känner mig symtomfri, om man räknar bort ont i brösten (som lika gärna kan vara pms-symtom). Tror, som sagt, inte att vi lyckades denna gång heller. Allt var så stressigt och oplanerat och jag vet inte ens om min äl var på lördagen eller om den i själva verket inträffade redan på torsdagen eller fredagen. Kollade ju inte med äl-test förrän fredag eftermiddag.
Hur som haver. Man kan alltid hoppas!
Hur mår ni andra? Någon som tjuvtestat? :-)
/ S
Snabba kast
Vi hade tydligen inte alls någon koll på min ägglossning denna månad. Som vi skrivit tidigare så trodde vi att vi missat den under veckan när vår donator var bortrest. Men så tidigare idag (ursäkta detaljrikedomen) så upptäckte jag att jag hade ägglossningsflytningar och tänkte att jag gör väl ett test för säkerhets skull. Och tror ni inte att jag fick fullt utslag? Ägglossning i helgen, med andra ord. Min cykel lever sitt eget liv, det är en sak som är säker.
J drog genast iväg ett sms till vår donator och tror ni inte att han sitter i en bil påväg tiotals mil bort på weekend med grabbarna? Vår vanliga tur håller med andra ord i sig när det gäller honom.
Hur som helst så pratade vi med vår alternativa donator, som vi haft mailkontakt med ett tag men faktiskt aldrig träffat. Det blev lite plötsligt bestämt men han ska i alla fall sätta sig på ett flyg och komma hit imorgon förmiddag. Så om allt känns bra när vi ses så kommer vi att göra vår fjärde (eller egentligen tredje) insemination imorgon.
Håll tummarna åt oss snälla ni!
/ S
Varför firar vi egentligen alla hjärtans dag?
Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden, när människor noterade att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Påpassligt nog alltid i närheten av datumet då man hedrade martyren Sankt Valentin, som den 14 februari år 269 hade halshuggits på order av kejsar Claudius II efter att han vägrat avsäga sig sin tro.
Valentin valde döden. Fåglarna valde sin partner. Och sakta men säkert skrevs historien om.
Måste erkänna att dagen inte var så romantiskt som jag trodde, i alla fall inte för människor (så som Valentin som blev halshuggen), fåglarna verkar ha desto mer romantik som gav sig ut för att hitta sin partner. Hela alla hjärtans dag historien kan man läsa här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8564255.ab för er som vill ha ett mer romantiskt slut :)
- J
Alternativen
Tack för era fina och kloka kommentarer. Tur att det finns så många smarta och snälla flator runtom i landet. ;-)
Vi konfronterade vår donator litegrann igår kväll. Vi frågade om han tyckte att det började kännas jobbigt och om han ville dra sig ur. Det ville han dock inte. Tvärtom tycker han att det här är en stor och viktig grej och vill gärna hjälpa oss. Vi har helt enkelt haft otur i planeringen.
Faktum kvarstår dock att han kommer att vara bortrest ett längre tag så vi har börjat kolla runt efter alternativa donatorer. Jag blev förvånad över hur många snälla och engagerade killar/män det finns som vill hjälpa till. Har fått flera seriösa svar på bara några timmar.
Så nu känns det inte lika hopplöst längre!
Ha en skön söndag alla sköna flator! :-)
/ S
Inget idag heller
Vet inte om det är så att vår donator tycker att det blivit för jobbigt och vill dra sig ur eller om vi bara haft otur med timingen.
Det känns dock, med tanke på att han kommer vara bortrest ett tag framöver, som att vi måste börja fundera på alternativa vägar. Vi har varken råd eller tid att åka till Danmark en gång i månaden och vårt landsting är, som sagt, inte heller ett alternativ i nuläget.
Har ni några tips att ge oss? Vi vill verkligen inte ta något långt uppehåll. :(
/ S och J
Strul och uppgivenhet
Det blev ingen insemination igår eftersom vår donator försov sig och inte hann komma förbi. Det är sådant som kan hända när man använder sig av en privat donator. Men det känns ändå frustrerande! På grund av utlandsresor och annat har vi räknat ut att vi förmodligen inte kommer kunna få till någon mer insemination förrän i maj. MAJ! Det är ju evigheter tills dess. Suck och åter suck.
Igår kände vi oss båda ganska uppgivna och ledsna. Att det ska vara så himla besvärligt att skaffa barn. Vi längtar ju så mycket efter att bli en familj. :(
J hade, som sagt, fullt utslag på ÄL-testet i torsdags. Vi ska chansa och göra en insemination ikväll, även om det förmodligen är för sent nu. Tyvärr jobbar jag och kan inte vara med, vilket känns trist, men vi vill inte gå miste om någon chans att bli gravida, inte ens en pytteliten sådan!
Kollar runt på nätet efter alternativa tillvägagångssätt och donatorer. Vi är väl medvetna om att vi är bortskämda som hittat en donator som bor i samma stad. Att åka till Danmark en gång i månaden är helt enkelt inte hållbart för oss, varken tidsmässigt eller ekonomiskt. Landstinget har vi gjort slut med av både principiella och ekonomiska skäl. Vi har hört om och känner lesbiska par som skriver sig i ett annat landsting för att få hjälp snabbare men det känns inte kul att "lura till sig" ett barn heller. Just nu känns allt ganska motigt och uppgivet.
Vi ger dock inte upp! Vi vet att det kommer vara värt all tid och energi när vi till slut får ett plus på stickan.
/ S
Så var det min tur...
Hade riktigt starkt streck på ÄL stickan igår så förhoppningsvis lever mitt ägg fortfarande och är redo för att blir befruktat! Det har vart jobbigt för S att vi så tvärt bytt roll i vem som ska bli inseminerad och jag blev också väldigt ställd då det kom till tals eftersom jag var inställd på att det var S som skulle "köra" först.
Tror S har rätt i att det nog är lättare för mig att "byta roll" än det är för henne eftersom hon känner att vi gett upp på henne, nått som vi absolut inte har gjort, bara ökat våra chanser. Jag har försökt förklara för henne att det viktigaste ändå är att vi får ett barn men hur det kommer till är mindre viktigt.
Hoppas det går bra för er andra där ute!
/ J
Upp och ner
God morgon.
Vår donator har, som sagt, varit bortrest denna vecka. Min ägglossning var förmodligen någon gång mellan söndag och tisdag, vet inte riktigt eftersom testerna aldrig gav något jättetydligt utslag. Igår och idag har de i alla fall inte gett något utslag alls, så jag tolkar det som att ägglossningen passerat.
J fick däremot fullt utslag på testet imorse, vilket innebär att vi kan inseminera henne imorgon när vår donator är hemma igen.
Jag skäms över det, men jag blev jätteledsen imorse när jag såg våra test bredvid varandra. Jag vet att huvudsaken är att vi får ett barn tillsammans och att vem som bär på det inte spelar någon roll. Men jag har varit så inställd på att vara den som bär barnet i nästan ett års tid så det är en svår omställning att helt plötsligt börja tänka på mig själv som "den andra mamman". J säger att hon inte vill att vi ska inseminera henne om det känns jobbigt för mig. Och det känns jobbigt, som om vi ger upp på mig, som om jag känner på mig att J kommer bli gravid på första försöket och som att jag är helt misslyckad. Samtidigt vill jag förståss inte att vi ska gå miste om någon enda chans att bli gravida. Suck.
Känner mig så ledsen och arg på mig själv.
/ S
Otur i oturen
Jahapp. ÄL vilken dag som helst och då passar vår donator på att åka till fjällen och vara borta i en vecka. Det är just typiskt. Förmodligen kommer vi alltså inte att få till någon insemination denna månad.
Det känns så frustrerande att man inte kan inseminera vilken dag som helst i månaden. Då vore ju det här projektet hur lättrott som helst. Suck och åter suck. Man kan ju inte gärna förbjuda donatorn att ha ett eget liv eller att anpassa det efter min ägglossning. Men det är ju ändå typiskt!
Då vi hade funderingar på att eventuellt inseminera oss båda denna månad så får vi hoppas och be för att J:s ägglossning inte inträffar förrän nästa helg. Alternativt att min kommer en vecka senare än beräknat. Håll tummarna åt oss är ni snälla!
/ S
