Lugn i stormen
Idag har jag pratat med en barnmorska på vårdcentralen och en sjuksköterska på kvinnokliniken. Jag försökte få boka in en tid för att göra ett nytt VUL men det tyckte ingen av de ovan nämnda var nödvändigt. Alla prover har sett bra ut och det finns inget som tyder på att detta inte är en helt normal graviditet. Så jag ska verkligen försöka skaka av mig oron. Jag VILL sväva runt på små rosa moln och bara drömma om hur det kommer bli när vi får hålla vår lilla bebis i famnen men det är så SVÅRT att inte oroa sig.
Det är ju bara att titta på alla historier som finns på de här bloggarna, många fantastiska tjejer som kämpar i motgång efter motgång. Jag antar att jag inte riktigt vågar tro på att detta skall gå vägen.
Vi har i alla fall fått en tid för inskrivning den 15/6. Det är samma dag som jag går in i vecka 10. Det känns spännande men fortfarande helt overkligt.
Jag mår annars ganska bra. Illamåendet lyser just nu med sin frånvaro, det är bara brösten som fortfarande påminner mig om att det är något som händer i kroppen. Och några enstaka "hugg" i magen ibland. Imorgon går jag in i vecka 7. Det går framåt, även om det känns långsamt.
Idag har vi tagit en promenad och försökt känna lugnet och glädjen. Jag tror att det fungerade, just nu känner jag mig ganska glad och pirrig. J är en fantastiskt flickvän som tröstar och klappar på mig och är som en klippa i stormen. Jag ska försöka låta hennes lugn smitta av sig på mig.
Kram på er
/ S
Det är ju bara att titta på alla historier som finns på de här bloggarna, många fantastiska tjejer som kämpar i motgång efter motgång. Jag antar att jag inte riktigt vågar tro på att detta skall gå vägen.
Vi har i alla fall fått en tid för inskrivning den 15/6. Det är samma dag som jag går in i vecka 10. Det känns spännande men fortfarande helt overkligt.
Jag mår annars ganska bra. Illamåendet lyser just nu med sin frånvaro, det är bara brösten som fortfarande påminner mig om att det är något som händer i kroppen. Och några enstaka "hugg" i magen ibland. Imorgon går jag in i vecka 7. Det går framåt, även om det känns långsamt.
Idag har vi tagit en promenad och försökt känna lugnet och glädjen. Jag tror att det fungerade, just nu känner jag mig ganska glad och pirrig. J är en fantastiskt flickvän som tröstar och klappar på mig och är som en klippa i stormen. Jag ska försöka låta hennes lugn smitta av sig på mig.
Kram på er
/ S
Kommentarer
Postat av: Annelie
Åh den där oron. Den är gräslig. Den går inte över förrän man får dagliga bevis på överlevnad i form av små buffar inifrån.
Tyvärr innebär föräldraskap att man får oroa sig mer eller mindre hela livet.
Postat av: UoM
Åh fina ni vad jag önskar att ni bara kunde sväva på rosa moln, men jag(om någon) förstår verkligen er oro. Vi är alla så påverkade av hur dåligt det gått för oss. Men, och det är ett stort MEN, det är mer vanligt att det går BRA än att det går så otroligt dåligt som det gått för mig och M :) Så all lycka till er, det kommer bli så bra så! Kram
Trackback
