Tillbaka på noll
Jaha, så kom mensen. Igen. Kändes tungt. Igen.
Jag hade egentligen inte trott att det skulle bli något denna gång men när mensen inte kom igår (som väntat) så hann jag ändå börjat hoppas. Imorse kom den dock.
Skulle luncha på stan med några vänner idag, varav en väntar sitt första barn. Samtalsämnena tenderar därför att kretsa kring just detta och idag blev det för mycket för mig. Jag som hade lovat mig själv att inte bli ledsen bröt ihop och fick eskorteras hem av en annan vän innan lunchen ens var beställd. Jag känner mig så dum som tycker det är jobbigt att träffa min kompis som är gravid, för jag är verkligen jätteglad för hennes skull. Men just idag orkade jag inte vara det.
Jag vet att vi bara har försökt tre gånger, att vi är unga och inte alls har bråttom och att en av gångerna dessutom inte räknas eftersom jag inte hade ägglossning den månaden. Ändå kände jag mig misslyckad och uppgiven idag.
J har tröstat mig och vi har pratat en lång stund så nu känns det lite bättre. Det är trots allt bara två veckor tills vi kan försöka igen. Nu har vi dessutom bestämt att inseminera både henne och mig nästa gång. Det borde ju öka chansen att det blir något. Det känns just nu som att det inte spelar någon roll vem av oss som bär barnet, bara vi får ett. Vi måste förstås kolla med donatorn om han tycker att det känns okej först, men jag tror att det skulle sänka pressen på mig en aning.
Nu ska vi nog ta ett glas vin och köpa hem något gott att äta till middag.
Tur att jag har världens finaste sambo som (förr eller senare) kommer att bli världens bästa mamma.
/ S
Jag hade egentligen inte trott att det skulle bli något denna gång men när mensen inte kom igår (som väntat) så hann jag ändå börjat hoppas. Imorse kom den dock.
Skulle luncha på stan med några vänner idag, varav en väntar sitt första barn. Samtalsämnena tenderar därför att kretsa kring just detta och idag blev det för mycket för mig. Jag som hade lovat mig själv att inte bli ledsen bröt ihop och fick eskorteras hem av en annan vän innan lunchen ens var beställd. Jag känner mig så dum som tycker det är jobbigt att träffa min kompis som är gravid, för jag är verkligen jätteglad för hennes skull. Men just idag orkade jag inte vara det.
Jag vet att vi bara har försökt tre gånger, att vi är unga och inte alls har bråttom och att en av gångerna dessutom inte räknas eftersom jag inte hade ägglossning den månaden. Ändå kände jag mig misslyckad och uppgiven idag.
J har tröstat mig och vi har pratat en lång stund så nu känns det lite bättre. Det är trots allt bara två veckor tills vi kan försöka igen. Nu har vi dessutom bestämt att inseminera både henne och mig nästa gång. Det borde ju öka chansen att det blir något. Det känns just nu som att det inte spelar någon roll vem av oss som bär barnet, bara vi får ett. Vi måste förstås kolla med donatorn om han tycker att det känns okej först, men jag tror att det skulle sänka pressen på mig en aning.
Nu ska vi nog ta ett glas vin och köpa hem något gott att äta till middag.
Tur att jag har världens finaste sambo som (förr eller senare) kommer att bli världens bästa mamma.
/ S
Inför helgen
Som J skrev nedan så hade min ägglossning bråttom denna månad. Jag hade egentligen inte tänkt börja testa förrän den 9:e eller 10:e men eftersom jag ändå hade tester hemma så började jag redan den 8:e. Och det gav utslag direkt! Två inseminationer fick vi till den helgen också. Det börjar kännas mindre obekvämt nu, både för oss och donatorn.
Beräknad mens i helgen, på fredag om man skall lita på att lutealfasen är lika lång som förra gången vi fick utslag på ÄL-test. Det känns dock inte som att det blivit något denna gång heller. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Har inga direkta symtom, annat än väldigt ont i brösten, men det kan ju lika gärna vara för att mensen är på g. Jag har dock ansträngt mig för att inte aktivt leta efter symtom och gå och känna efter hela tiden. Var så jobbigt de andra två gångerna, när mensen sedan kom, att ha gått omkring och känt sig "gravid".
Igår pratade vi om att eventuellt försöka inseminera J nästa gång. Jag har alltid, av flera anledningar, känt att det varit viktigt att det skulle vara jag som bar vårt första barn. Numer känns det som att det enda som betyder något är att vi får ett barn, att vi blir en familj. :-)
Dessutom vore det kanske skönt för min kropp att vila från stressen några månader. Vi får se hur det blir helt enkelt!
Först och främst väntar vi in mensen.
Hur går det för er andra där ute?
/ S
Beräknad mens i helgen, på fredag om man skall lita på att lutealfasen är lika lång som förra gången vi fick utslag på ÄL-test. Det känns dock inte som att det blivit något denna gång heller. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Har inga direkta symtom, annat än väldigt ont i brösten, men det kan ju lika gärna vara för att mensen är på g. Jag har dock ansträngt mig för att inte aktivt leta efter symtom och gå och känna efter hela tiden. Var så jobbigt de andra två gångerna, när mensen sedan kom, att ha gått omkring och känt sig "gravid".
Igår pratade vi om att eventuellt försöka inseminera J nästa gång. Jag har alltid, av flera anledningar, känt att det varit viktigt att det skulle vara jag som bar vårt första barn. Numer känns det som att det enda som betyder något är att vi får ett barn, att vi blir en familj. :-)
Dessutom vore det kanske skönt för min kropp att vila från stressen några månader. Vi får se hur det blir helt enkelt!
Först och främst väntar vi in mensen.
Hur går det för er andra där ute?
/ S
Så var julen över och tillbaka till verkligheten!
Julen kom och var över lika fort. Eftersom att S aldrig hade någon ÄL, mens eller visade något plus från föregående insemination så blev det ingen insemination i december. S fick iaf tillslut sin mens i slutet av december, mer än 50 dagar från sin förra mens. Iaf så började vi testa med ÄL test redan den 8e januari och fick utslag direkt, den var alltså jättetidig denna månad!? Vi testade med insemination både den 8e och den 9e.
Får verkligen hoppas att det funkade den här gången. Känns lite lättare nu, både med alla ÄL tester och graviditetstester hit och dit. Har vart otroligt stressigt både fysikt och psykiskt för oss båda men S är nog den som haft det svårast. Vi har också lovat varandra att inte göra något graviditetstest förän S mens är sen. Bara för att undvika att bli besviken om testet inte visar nått.
BIM beräknas iaf att bli runt den 22-23.
BIM hit och mens dit... räkna, räkna, testa, testa. Inte fick man lära sig att i skolan att det var svårt att få barn? Bara hur man bäst skyddar sig emot att få dom.... suck!
- J
Får verkligen hoppas att det funkade den här gången. Känns lite lättare nu, både med alla ÄL tester och graviditetstester hit och dit. Har vart otroligt stressigt både fysikt och psykiskt för oss båda men S är nog den som haft det svårast. Vi har också lovat varandra att inte göra något graviditetstest förän S mens är sen. Bara för att undvika att bli besviken om testet inte visar nått.
BIM beräknas iaf att bli runt den 22-23.
BIM hit och mens dit... räkna, räkna, testa, testa. Inte fick man lära sig att i skolan att det var svårt att få barn? Bara hur man bäst skyddar sig emot att få dom.... suck!
- J
