Otur i oturen
Jahapp. ÄL vilken dag som helst och då passar vår donator på att åka till fjällen och vara borta i en vecka. Det är just typiskt. Förmodligen kommer vi alltså inte att få till någon insemination denna månad.
Det känns så frustrerande att man inte kan inseminera vilken dag som helst i månaden. Då vore ju det här projektet hur lättrott som helst. Suck och åter suck. Man kan ju inte gärna förbjuda donatorn att ha ett eget liv eller att anpassa det efter min ägglossning. Men det är ju ändå typiskt!
Då vi hade funderingar på att eventuellt inseminera oss båda denna månad så får vi hoppas och be för att J:s ägglossning inte inträffar förrän nästa helg. Alternativt att min kommer en vecka senare än beräknat. Håll tummarna åt oss är ni snälla!
/ S
Håller alla tummar! Hoppas jag inte är för nyfiken nu, men hur kommer det sig att ni valt en "riktig" person och inte en donator på sjukhus?
Vad typiskt! Det måste vara svårt att behöva vara i händerna på någon annan så där, även om jag förstår att det är smidigare i andra avseenden med egen donator, att det blir billigare och att ni slipper långa resor och sånt. Men jag kan tänka mig att det känns frustrerande. Det går ju så lång tid mellan inseminationerna ändå, jobbigt att missa en.
Hoppas verkligen att era ägglossningar kommer när ni önskar. Håller tummarna för er!
Annie: I vårt första och andra inlägg i den här bloggen har vi skrivit om hur vi resonerat kring val av donator. Kortfattat kan man säga att det är av både principiella och praktiska/ekonomiska skäl som vi valt att använda en privat donator. Men fungerar det inte med heminsemination så kommer vi ta hjälp av landstinget.
Kvarkarna: Tack så mycket! Hoppas på många regnbågsbebisar under 2011. :D
Nu har jag uppdaterat mig bättre! :) Det låter ju superbra att få göra det hemma i sitt eget sovrum och inte behöva vänta och vänta, eller sitta och åka till Danmark.
Tummar hålls i massor! :) Och vi hoppas alla på en hel hög med regnbågs ungar riktigt snart:)
Ja det är ju jäkla typiskt att det är skidföre så här års. Hoppas på att det löser sig!
Tack UoM och hoppas, hoppas att ni får ett riktigt plus nu i dagarna! :)
Hur mår du Annelie? Och hur är det med dig och din donator, ska ni båda vara aktiva föräldrar eller är han bara donator?
Jag mår illa och är rätt nöjd med det. Efter missfallet i december tar jag alla gravidtecken jag kan få som bevis på att livet går vidare i magen.
Vi ska båda vara aktiva föräldrar och ha gemensam vårdnad. Jag har varit ensam mamma de första tio åren åt min dotter som jag fick som ung. Lärde mig att det inte är en dans på rosor att ta hand om allt själv. Därför skulle jag inte sätta mig i den situationen igen, och eftersom den rätta kvinnan inte dykt upp att skaffa barn med, så blev det så här. Och det känns som ett bra beslut.
Är inte öppen för alla mina vänner om graviditeten ännu, därför nämns den bara i försiktiga ord i min blogg ett tag till. På något sätt känns det lättare att diskutera med främlingar i samma situation :-)
Håller tummarna för att ni åtminstone ska kunna pricka in en av er i rätt tid. Detta är det negativa med att ha en privat donator. Han har ju oxå ett liv:-/ När vi inseminerade denna gången så sa vi från början att han var tvungen att vara i närheten när jag hade ÄL. Skulle han iväg ville vi veta i ordentlig tid innan för man vill ju vara förberedd.
Kram
Ja det här med att det bara är några bra dagar i månaden är ett aber. Håller tummarna här från Regnbågsmammorna
