Så var det min tur..
Så var det min tur att skriva nått i bloggen. Så som min flickvän skrev i ett tidigare inlägg så har jag inte lika stort behov utav att ventlilera mig så som hon har men jag ska i alla fall göra ett försök.
När jag och min flickvän träffades blev det lite av en kulturkrock när det kommer till det här med att skaffa barn och familj. Min flickvän kommer från en familj där man först skaffar sig en bra utbildning och ett stabilt jobb innan man börjar tala om barnbiten. Jag däremot kommer från en familj där en högre utbildning inte är så viktig utan man skaffar jobb och familj ganska tidigt i livet. Jag har 2st betydligt äldre syskon så jag är ett så kallat "sladdbarn", blev även moster som 9åring.
När jag bara var 15år började min önskan om att få egna barn eftersom mina systrar redan hade fått ett par stycken, så jag vet lite om den här känslan att måsta vänta och ha tålamod. Men det är inte förrän jag träffade min flickvän som jag kände att det är henne som jag vill ha en familj och dela mitt liv med. Det är så otroligt många som söker efter "den rätta" vissa letar förgäves, men om man nu är en av de lyckligt lottade och funnit "the one" så vill man ju dela allt med henne. Men det är här det blir knepigt. Visst, matriella saker går alltid att köpa men jag tycker det är oerhört orättvist att biologin säger att du inte kan få barn med den personen som du älskar.
När man är liten så läser man sagor om att man träffar en person som man blir kär i, skaffar ett hus, en bil och sedan genom denna kärlek till en annan person resulterar i ett barn. Jag är väldigt kär i min tjej och sist jag kollade så hade det inte blivit några barn gjorda. Det är så orättvist att vår kärlek inte räcker till utan att vi måste ha en person av manligt kön med i bilden för att få våra kärleksbarn.
Igår så såg vi filmen "the kids are all right", som handlar om ett flatpar och deras två barn som när barnen blivit 18 söker de upp sin biologiska pappa. Om ni tänkt se den så ska ni inte läsa vidare eftersom jag tänkte berätta om den.
Det är inte många filmer som gör mig upprörd, eller det är inte så mycket som gör mig upprörd alls, men denna film gjorde mig faktiskt förbannad. Men jag antar att eftersom det är en hollywood film så måste det finnas med en sjukt sexig och hårig hetroman som en av flatorna faller för eftersom "alla vill ju ha en hårig, svettig manlig man ibland" öh!? Nä jag blev riktigt upprörd över hur dom format filmen. Kunde inte flatan har vart otrogen med en annan kvinna istället? Det mest pinsamma tycker jag att det är en flata som gjort filmen. Jag skäms!
Även om filmen slutade rätt okej så tycker jag den gav ut konstiga vibbar till samhället, att även om du är flata behöver du ibland en man. Hello hetronormen!
/J
När jag och min flickvän träffades blev det lite av en kulturkrock när det kommer till det här med att skaffa barn och familj. Min flickvän kommer från en familj där man först skaffar sig en bra utbildning och ett stabilt jobb innan man börjar tala om barnbiten. Jag däremot kommer från en familj där en högre utbildning inte är så viktig utan man skaffar jobb och familj ganska tidigt i livet. Jag har 2st betydligt äldre syskon så jag är ett så kallat "sladdbarn", blev även moster som 9åring.
När jag bara var 15år började min önskan om att få egna barn eftersom mina systrar redan hade fått ett par stycken, så jag vet lite om den här känslan att måsta vänta och ha tålamod. Men det är inte förrän jag träffade min flickvän som jag kände att det är henne som jag vill ha en familj och dela mitt liv med. Det är så otroligt många som söker efter "den rätta" vissa letar förgäves, men om man nu är en av de lyckligt lottade och funnit "the one" så vill man ju dela allt med henne. Men det är här det blir knepigt. Visst, matriella saker går alltid att köpa men jag tycker det är oerhört orättvist att biologin säger att du inte kan få barn med den personen som du älskar.
När man är liten så läser man sagor om att man träffar en person som man blir kär i, skaffar ett hus, en bil och sedan genom denna kärlek till en annan person resulterar i ett barn. Jag är väldigt kär i min tjej och sist jag kollade så hade det inte blivit några barn gjorda. Det är så orättvist att vår kärlek inte räcker till utan att vi måste ha en person av manligt kön med i bilden för att få våra kärleksbarn.
Igår så såg vi filmen "the kids are all right", som handlar om ett flatpar och deras två barn som när barnen blivit 18 söker de upp sin biologiska pappa. Om ni tänkt se den så ska ni inte läsa vidare eftersom jag tänkte berätta om den.
Det är inte många filmer som gör mig upprörd, eller det är inte så mycket som gör mig upprörd alls, men denna film gjorde mig faktiskt förbannad. Men jag antar att eftersom det är en hollywood film så måste det finnas med en sjukt sexig och hårig hetroman som en av flatorna faller för eftersom "alla vill ju ha en hårig, svettig manlig man ibland" öh!? Nä jag blev riktigt upprörd över hur dom format filmen. Kunde inte flatan har vart otrogen med en annan kvinna istället? Det mest pinsamma tycker jag att det är en flata som gjort filmen. Jag skäms!
Även om filmen slutade rätt okej så tycker jag den gav ut konstiga vibbar till samhället, att även om du är flata behöver du ibland en man. Hello hetronormen!
/J
Kommentarer
Postat av: Annie
Guuuud vad skönt att höra någon mer som verkligen avskydde filmen. Jag tyckte den var helt vedervärdig - dels av exakt samma anledning som du, men också för att det retar mig så kopiöst när folk matar fördomen om att alla tjejpar är en manhaftig och en hippie/free thinker. Ooooj vad vi har haft många diskussioner med den filmen som grund, både här hemma och med kompisar. ;)
Trackback
